Råvarupriser på väg ner

Råvaruindexet CRB har brutit ner ur sin stigande kanal vilket jag INTE trodde skulle hända. Men verkligheten gäller vanligen före kartan....

Jag klagade lite på att vanlig TA inte längre fungerar och återigen kom det alltså en överraskning nedåt. Slutsatsen blir förstås att det pågår en mäktig Bear Market därute i verkligheten (utanför vår egen lilla ankdamm).

Alla tillgångsslag faller utom dollarn. Och jag menar ALLA. Det innebär att det kommer hårda vindar även till den lilla ankdammen.

Oljeprisets recessionsmängd

I inlägget geologisk och ekonomisk peak oil står det bl.a

Douglas-Westwood analysis also shows that in mature economies, such as the US, there is a significant economic impact at over $90/barrel.

Om detta är rätt finns en möjlighet att enkel jämföra år 2008 med 2011. Bilden nedan visar oljepriset (Brent spot) de senaste 5 åren.

Den blå ytan representerar den kostnad samhället inte hade råd med och som var en allvarlig bakomliggande orsak till finanskrisen. Den blå ytan bör jämföras med den röda ytan som fortfarande växer i storlek.

Följande bild visar hur de bägge ytornas storlek har utvecklats.

Man ser att oljan nu legat över 90 dollar per fat precis lika länge som i samband med finanskrisen. Den röda har nu nått upp till samma värde som år 2008 och kommer sannolikt att fortsätta stiga eftersom oljepriset inte ser ut att vilja falla under 90 dollar per fat än.

Endast en rejäl Demand Destruction kan få oljepriset att krascha, men än finns inga sådana tecken. Pågående skuldkriser har ännu inte påverkat Kina m.fl utvecklingsländer vilket torde innebära fortsatt hög (och stigande) efterfrågan därifrån ett tag till även om västvärldens efterfrågan kanske minskar något.

Eller så fixar man Greklandskrisen (kortsiktigt) varpå en viss optimism kan återvända vilket får börserna att återhämta sig. Men det innebär också att ekonomin inte kraschar och kanske även vänder upp de närmaste månaderna. Men det innebär också stigande efterfrågan på olja med åtföljande oljeprisökningar.

Så även om de mest akuta skuldkriserna kan avvärjas så kommer oljepriset även fortsättningsvis att lägga en våt filt på ekonomin. Möjligen kommer den stora kraschen inte förrän nästa år, men höga oljepriser är som en kletig deg som man inte skakar av sig genom diverse finansiellt trixande.

Oljepriset - en gång för mycket

En titt på Brentoljan visar att den ligger i en fallande trende med lägre bottnar och lägre toppar. Men den har hakat upp sig i en återkommade procedur som ser alltför likformig ut för att kunna fortsätta.

Brrent har nu dykt ner långt under nedre Bollinger för fjärde gången på några månader. Sådana här serier av likartade rörelser är ovanliga. Det brukar inte bli mer än två st likadana som då lurar spekulanter att tro att det kommer en tredje. Men nu finns det alltså redan tre med den fjärde på g. Man kan dock lägga märke till att oljan denna gång ligger långt över kanalbotten vilket jag tolkar som att oljan överväger att sticka iväg uppåt inom kort.

Så långe oljan håller sig inom den fallande kanalen kan dock vad som helst hända, även om det ser ut som en bullflagga. Alltså att det är en korrektion i en stigande trend.

Grundtips: Upp på några månaders sikt.

Circuit Breakers (börsens nödstopp)

Apropå pågående börskrasch blir det ett snabbinlägg. Lägger in nedanstående bild.

Se även här.

Regeln infördes efter börskraschen 1987, men har bara använts en gång förut. DJIA ligger just nu back med runt 4 % så det är en bit kvar, men befinenr sig på ett slutande plan i 5-min-grafen.

Nu tror jag inte det blir aktuellt just idag, men man vet aldrig (vore ju en utsökt fin timing för mitt inlägg). Men om så vore, så torde det bli en mycket stor nyhet i media. Kan kanske få även den mest sovande svensken att haja till.

Geologisk och ekonomisk Peak Oil

Man diskuterar vanligen Peak Oil som om det vore ett fenomen och visst är det så. Oljeproduktionen kommer att sätta en slutlig topp. Men frågan är vad som ligger bakom produktionstoppen. Det vanliga är att betrakta Peak Oil som enbart ett geologiskt fenomen, dvs när oljan börjar sina så minskar produktionen. Under tiden förändras inget annat.

En vanlig uppfattning är att bensinen blir dubbelt så dyr (eller nåt sånt). eller möjligen att det faktiskt blir en viss bensinbrist vilket kan medföra att man får dra ner något på bilåkandet, typ 10-20% .I övrigt kommer förstås den ekonomiska tillväxten att fortsätta som vanligt (med sina normala upp-och nedgångar).

Sen finns det förstås en grupp människor som visserligen inser att oljan är en ändlig resurs, men sätter sin tilltro till att tekniska framsteg ska lösa problemet. Det blir en omställning till biobränslen, elbilar och kanske lite mer tåg, men i övrigt händer ingenting. Möjligen anser man att marknadskrafterna kommer att lösa problemet, men den ekonomiska tillväxten fortsätter förstås precis som den alltid gjort....

Men så finns den uppfattning som jag ansluter mig till, nämligen att Peak Oil i första hand orsakas av ekonomiska orsaker, men att de geologiska förutsättningarna ligger bakom. Det hela sammanfattas förstås i oljepriset, eller rättare sagt oljepriset i förhållande till ekonomin vilket jag tjatat en del om. Först här och senast här.

Nedan en uppdaterad bil på recessionmängdsbilden. Värdet är uppe i 237 efter förra veckans handel och är nu 237/271= 87 % av finanskrisens värde. And counting....

Definitionen av Peak Oil är följande enligt Wikipedia

Peak oil is the point in time when the maximum rate of global petroleum extraction is reached, after which the rate of production enters terminal decline.

Denna definition är neutral i förhållande till de bakomliggande orsakerna.  Vill man föra in ekonomin i definitionen så blir den så här enligt Chris Skrebowski.  (Hysteriskt bra inlägg)

(Peak Oil is reached when:) The cost of  incremental supply exceeds the price economies can pay without destroying growth at a given point in time.

I OPEC-länderna finns fortfarande en del billig olja kvar, men den är bara billig i meningen att produktionskostnaden är relativt låg. Men dessa länder behöver ett högt oljepris för att få ihop sina statsbudgetar. I annat fall blir det underskott i statsfinanserna (Greklandslinjen) alternativt nedskärningar som kan orsaka revolution.

This means that, whatever the public statements, most Opec members now require oil prices around $100/barrel to balance their books and will seek to secure higher prices by restraining supply if necessary. However, under sufficient economic pressure oil prices would fall with severe impacts on Opec budgets.

För att sammanfatta läget:

Thus the geologists are right that the depletion of low cost oil will produce Peak Oil but it will not be caused by a shortage of oil resources.

The economists are right that there is no shortage of oil resources or oil substitutes but have so far failed to recognise that there is an oil price which cannot be afforded and this constraint will create and define an economic Peak Oil to be differentiated from a geological Peak Oil.

Det finns alltså en geologisk Peak Oil och en ekonomisk Peak Oil. Men priståligheten är inte lika för alla länder. Det är troligt att Kina tål högre oljepris utan att ekonomin försämras jämfört med västvärlden.

Douglas-Westwood analysis also shows that in mature economies, such as the US, there is a significant economic impact at over $90/barrel. In contrast China can probably sustain oil prices in the $100-110 range.

Men varför tål ett land som Kina högre oljepris? Svaret är enkelt:

Because the value of oil is higher there. For example it is fairly clear that the economic benefit of the first car in a family is much greater than that of the third. Similarly the productivity gain from the first truck in a commercial fleet is greater than that of the twentieth. This observation suggests that rapidly industrialising economies such as China and India have a higher marginal productivity from an incremental barrel of oil than in more developed economies.

Vi har alltså en situation där OPEC-länderna måste sälja olja för minst 100 dollar fatet. De enda som har råd med det är Kina och några andra utvecklingsländer. Europa och USA kan bara betala 90 dollar fatet för att inte hamna i recession.

Men givetvis så sker anpassningar till högre oljepris även i utvecklade länder, men det går alltför långsamt. eller rättare sagt, oljepriset stiger alltför snabbt. Ökningstakten är 20% årligen det senaste decenniet.

If adaptive responses were fast enough and large enough, oil prices might be broadly stable. They clearly are not.

Vilket leder fram till:

The crossover point gives the economically determined Peak Oil when sustained growth becomes impossible.

The dating of Peak Oil using this economic approach gives almost identical results to calculations based on net incremental supply (new capacity minus depletion) with both approaches showing 2014/2015 as the crunch point. This coincidence is not surprising as most of the remaining oil development projects are high cost (Deepwater, Tar sands, Arctic).

The conclusion appears to be that:

Unless and until adaptive responses are large and fast enough to constrain the upward trend of oil prices, the primary adaptive response will be periodic economic crashes of a magnitude that depresses oil consumption and oil prices. These have the effect of shifting consumption from incumbent consumers—the advanced economies—to the new consumers in the developing economies.

This is exactly what happened in the last recession when between the start of the recession in January 2007 and its effective end in 1Q 2011 demand rose by 4.3 million b/d in the non-OECD area and fell by 4 million b/d in the OECD area.

Det innebär alltså att Kina, Indien m.fl länder kan fortsätta växa ett tag till (om än något långsammare) medan Europa och USA får uppleva allt djupare recessioner. Det bör resultera i fortsatt maktförskjutning österut och allt sämre materiell standard i väst. I slutänden drabbas förstås även Kina av geologisk Peak Oil, men redan nu lider västvärlden av ekonomisk Peak Oil. Vi har ännu inte facit för Greklandskrisen m.fl skuldkriser, men jag påminner om mitt inlägg från 12 juli:

Det som händer i PIIGS-länderna i dessa dagar ser jag som skolexempel på effekter av Peak Oil (som troligen också innebär Peak Energy). Alltså att det inte är oljebristen i sig själv som orsakar svårigheter. Effekterna poppar istället upp i form av ekonomiska kriser och de svagaste faller först.

Tillägg apropå OPEC:s behov av högt oljepris:

The price of oil fell last night after the secretary general of Opec voiced concern over falling global demand, and the euro-zone debt crisis deepened. länk

At the end of the day, it is the most important income for oil countries. We have to protect it.

Europas skuldkris oroar alltså OPEC. Inte för att dom bryr sig om Europa egentligen, men om skuldkriserna medför fallande oljepris så får alltså även OPEC-länderna problem. Kanske blir det OPEC som snart börjar stödköpa Grekiska statsobligationer isf Kina......

Tillägg 2:

Eller mer kreativt: OPEC fixar de garantier som Finland m.fl länder kräver. Det kan ske i det tysta. Finland släpper officiellt sina säkerhetskrav och Greklandskrisen löser sig, åtminstone kortsiktigt, varpå världens börser tvärvänder upp och alla blir glada en liten stund (några månader).

Biflation

Olja är en råvara men det finns många andra. Råvarornas prisutveckling kan enkelt följas via indexet CRB enligt bilden nedan.

Man kan notera att CRB ligger en bit över sin topp 2008 vilket oljan inte har klarat (än så länge). CRB ligger också i en väl definierad trendkanal. Det finns tydliga tecken på att den andra konsolideringen efter botten 2009 nu är klar. Det väntar i så fall ytterligare en uppgångsfas.

Man kan också studera mat-indexet FAO food price index som uppvisar en likande utveckling, dvs en konsolidering som bör följas av mer upp.

Även detta index ligger över sin topp från 2008.

Om vi nu är på väg mot ännu en global recession samtidigt som råvaror (inkl energi) och mat fortsätter att stiga så kan det bli besvärligt för en hel del länder framöver.

Det disktueras om inflation eller deflation har högst sannolikhet under rådande omständigheter, men möjligen har båda sidor rätt, dvs det blir inflation och deflation samtidigt. Dåliga tider (lägre inkomster) samtidigt med stigande pris på sånt som är svårt att välja bort är ingen bra kombination och kallas Biflation. Det är sånt som kan utlösa revolutioner och jag misstänker att det är just detta som bidrar till händelserna i Nordafrika, Syrien m.fl länder.

Andra mer stabila länder som ex.vis Sverige klara sig förstås bättre.Det blir nog inga hungerkravaller hos oss, men ingen ska tro att vi kommer undan de indirekta effekterna av fallande export etc.

Och så finns det länder i nån slags gråzon, ex.vis PIIGS.

(När jag skriver inflation och deflation avser jag prisinflation resp prisdeflation)

Den globala oljeproduktionen

När man ska diskutera Peak Oil och sånt är det bra att känna till lite om oljans historia. (det är alltid bra med historiska kunskaper). I juli månad skrev jag inlägget Historical Oil Shocks som behandlar oljeproduktionens historiska samband med den ekonomiska utvecklingen,men när jag nu läser det inlägget så saknas där en överblick över den historiska oljeproduktionen så därför kommer den här.

källa

Bilden är några år gammal, men man ser att oljeproduktionen uppvisade en exponetiell utveckling fram till 1970-talet. Därefter blev det en något lugnare ökning. Om inte oljekriserna på 70-talet blivit av så hade sannolikt Pek Oil redan inträffat.

Före 70-talet fanns inga begränsningar vare sig under eller över marknivån. Det fanns gott om lätt tillgänglig olja i marken (i förhållande till efterfrågan) och det fanns heller inga ekonomiska/geopolitiska hinder så man pumpade upp olja i ständigt ökande volymer vilket var en förutsättning för fortsatt ekonomisk tillväxt.

Det fanns ingen reell oljebrist på 70-talet även om många trodde så. Men man började spara och effektivisera. I Sverige startades kärnkraften ungefär samtidigt som tuffare byggregler infördes.

Men tre decennier av billig olja efter 1945 kom att rasera en lång tradition av medveten energihushållning. Oljekrisen 1973 blev väckarklockan och med SBN 75 kom nya regler: tätare byggnader, mindre fönsterareor, värmeåtervinning, begränsad luftväxling under uppvärmningsperioden, inga köldbryggor och tjockare isolering. Nu krävdes 15 cm isolering i vägg och 25 cm på vinden.

Sveriges oljeberoende föll dramatiskt, men åt transportsektorn gjorde man inget. Eller jo, bilarna blev mindre och alltmer bränslesnåla, men med konsekvensen att bilåkandet ökade och därmed ökade fossilbränsleanvändningen inom transportsektorn. Denna trend finns kvar än idag och fenomenet heter Jevons paradox. 

Åter till den globala oljeproduktionen. Bilden nedan visar oljeproduktionen de senaste decennierna. 

Oljeproduktionens exponentiella ökning bröts alltså på 70-talet. De senaste decennierna har det varit en linjär ökning. Oljeproduktionen håller sig inom en väl definierad trendkanal som ännu inte är bruten. Många har utropat Peak Oil ett antal gånger under denna tid, men hade man gjort denna enkla trendstudie så hade man kanske varit lite mer försiktig.

Det är förstås ingen tvekan om att Peak Oil kommer och egentligen är det ganska ointressant att bestämma den exakta dagen.  Men när den stigande trenden bryts så inleds en ny epok i mänsklighetens historia. Och det är möjligt att oljetrenden bryts samtidigt med den ekonomiska representerat av SP500.

Vad gör Peak Oil med maten?

Kan det bli hungersnöd i Sverige inom 20 år?

Export land model analysis of food production and consumption—Background

Några citat ur det inledande inlägget i en serie som nog kan bli intressant
.

While petroleum is important to many facets of modern civilization, in my opinion, its impact on the modern food production system has been its most critical role.

One barrel is equivalent in energy to one horse, or, ten humans working for one year, as “energy slaves” just to produce food for one person.  Just incredible.

Analogous to the transition from being a net petroleum exporter to importer, I expect that the transition from being a net food exporter to net food importer would have negative economic consequences, and, decrease a country or region’s resilience and independence. 

Just like we are addicted to oil, as President Bush admitted, we are addicted to the cheap food made available by that oil.

 

Varför fungerar inte TA?

Min till synes kristallklara TA här  för SP500 funkade inte alls kan jag konstatera. SP500 föll tungt när den borde ha stigit en bit till. Därmed får förstås FA-folket vatten på sin kvarn. Men så lätt ger jag mig inte. Däremot har jag börjat fundera på varför min TA inte längre får de utfall den borde få. Det har blivit alltför många missar för att det ska få passera obemärkt.

I princip all TA bygger på psykologi, men det förutsätter att marknaden är fri i alla avseenden. Det får inte finnas ex.vis politiska begränsningar i form av kommunism och sånt. Jag lägger härvid inte in nån värdering av sådana samhällssystem. Jag bara konstaterar att TA inte kan fungera om staten styr värdepappershandeln.

Det kapitalistiska systemet innebär i princip fria marknader även om vissa politiska beslut kan få långsiktiga effekter på aktiemarknaden.

Men

Marknaden kanske inte längre är fri ens i de mest kapitalistiska länderna. Det kanske finns fysiska begränsningar som gör att börsrörelserna inte bara beror på psykologiska faktorer. Det mest närliggande för mig är förstås ett ihållande högt oljepris som utgör en tillväxtbegränsande faktor. Man bör komma ihåg att alla TA-metoder har utvecklats under en epok med konjukturcykler men där huvudriktningen varit stigande.

Eftersom den billiga oljan är slut så innebär det även slutet för den långsiktigt stigande börstrenden. Oljebristen är en fysisk begränsning som överskuggar psykologin. Därmed bör nya TA-metoder utvecklas som tar hänsyn även till de förhållanden som inte psykologin klarar av.

Det är inte bara mina egna miusslyckade TA-försök på senare tid som får mig att skriva detta. Den tidigare mycket säkra indikatorn McClellan Oscillator signalerade tydligt ny högre topp så sent som i början på juli.

Den blev visserligen rejält överköpt då, men det normala hade varit fortsatt upp för börsen med en lägre topp för indikatorn (negativ divergens) och därefter en börsedgång. Det var bl.a McClellan som fick mig att skriva detta inlägg även om jag då inte nämnde McClellan.

Och för några dar sen blev det ånyo en hög topp för McClellan följt av en kraftig nedgång. Så ska det inte kunna bli om enbart psykologin styr.

Å andra sidan så kan TA tänkas fungera ett tag till om man endast tar hänsyn till negativa TA-budskap. Således lägger jag in nedanstående bild.

Idag bildades en Bullsih Hammer vilket borde innebära upp en bit. Enligt ovanstående resonemang bör man alltså bortse från detta "halmstrå" och istället koncentrera blicken på den tydliga björnflaggan.

Sammanfattningsvis så finns förstås de psykologiska faktorerna kvar, men dom påverkar numera bara hur nedgången kommer att se ut. Grundorsaken till nedgången är höga oljepriser vilket inte konventionell TA klarar av. Överraskningarna tenderar därmed att komma på nedsidan.

Apropå höga oljepriser så noterar jag att SP500 föll måttligt idag (-0,74%) medan Brentoljan steg kraftigt (terminen ca +3% just nu). Ännu ingen Demand Destruction i sikte.

Kommande recession blir allvarlig!

Den 10 juli, dvs före börskraschen skrev jag inlägget Price is King där jag varnade för en kommande recession. Dagen efter följde jag upp med del 2.

Den 16 juli kvantifierade jag resonemanget. Indikatorn hade då värdet 123 (jämfört med 271 som indikatorn nådde 2008)

I mitten på augusti kom jag med inlägget The Growth Ceiling där jag förfinade analysen ytterligare.

Nedan är recessionsindikatorn uppdaterad efter senaste veckans utveckling.

Indikatorvärdet är nu uppe i 203 och kommer med stor säkerhet att forsätta stiga de närmaste veckorna.  Som jag ser det så kan endast en rejäl Demand Destruction för oljan få stopp på fortsatt oljeprisökning och därmed även få stopp på ökningen för indikatorn. Förr eller senare kommer förstås efterfrågan på olja att minska i spåren av kommande recession, men än syns inga sådana tecken.

Nedan en uppdaterad bild på mitt alternativa sätt att betrakta samma sak.

Senaste veckan blev det ny flerårslägsta för indikatorn som slutade på 10,25. Bottenrekordet kom i juli 2008 vid 8,79 precis innan oljepriset kraschade. Det är förstås omöjligt att veta hur indikatorn kommer att utvecklas framöver, men jag är ganska säker på att värden under ca 8 innebär mycket stora svårigheter för oss alla.

(Indikatorn är alltså SP500 dividerat med Brent Spot.)

Tills sist en bild jag gjorde för ett helt annat sammanhang redan i januari.

Brentoljan hade då nått 100 dollar per fat för första gången efter finanskrisen. Tanken med pilarna är att ekonomin blir gradvis känsligare för höga oljepriser samtidigt som oljeproduktionen blir dyrare eftersom alltmer svårtillgänglig olja måste fram för att täcka behovet.

Man kan fundera på vad som händer om den ekonomiska tåligheten underskrider marginalkostnaden för att producera olja, dvs när fällan slår ihop. Dessutom är det inte bara produktionskostnaden som är viktig. I Saudi-Arabien producerar man olja för några få dollar fatet, men i sådana länder krävs höga oljepriser för att få ihop statsbudgetarna. Ett relativt lågt oljepris innebär budgetunderskott även för de länder där det fortfarande finns en del lätt-tillgänglig olja kvar.

Alltså: Höga oljepriser medför svårigheter för oljeimporterande länders ekonomi. Låga oljepriser medför svårigheter för oljeexportörerna.

"Högt" oljepris är sannolikt över 100 dollar per fat medan "lågt" oljepris nog är runt 80 dollar per fat enligt bilden ovan och även i linje med det senaste från Handelsbanken. Se Cornucopias inlägg.    

Nåväl, brentoljan toppade sedemera vid 126 dollar per fat vilket alltså är lägre än toppen vid 147 dollar per fat i juli 2008. En kommande recession med tillhörande oljepriskrasch skulle stärka ovanstående tankegångar. I så fall är vi nu i den andra cykeln av flera ekonomiska nedgångscykler orsakade av Peak Oil.

Det är nog ganska vanligt att tro att oljebrist orsakar skyhöga oljepriser, men jag håller inte med. Man måste även ta med ekonomiska faktorer. Det kan vara så att även måttligt höga oljepriser blir svindyrt för den som blir arbetslös eller av annan anledning får sänkt inkomst. Det handlar inte om de nominella oljepriserna, det handlar om vad vanligt folk har råd med.

Att minska bilåkandet kan vara svårt så därför drar man ner på andra inköp. Det uppenbara exemplet är förstås bilbyte, men även sådant som köksrenoveringar hamnar längre ner på prioriteringslistan. Sammantaget medför detta ändrade beteende att tillväxttakten minskar eller blir negativ med risk för recession.   

PeakOil - anpassning eller kollaps?

När jag är ute i samhället och försöker observera tecken på Peak Oil så finns det inga. Allt fortgår som vanligt. Det är precis lika många bilar ute på vägarna som alltid, eller rättare sagt, biltrafiken ökar gradvis precis som vanligt. Och i Stockholm blir det allt värre kaos (försöker åka tåg i den mån tågen går när jag ska dit).

Det finns inga tecken alls på att den globala oljeexporten började minska för 5-6 år sen. Så varför tjata om Peak Oil och sånt? Jo, för att nedgången, när den kommer riskerar att blir dramatisk. Det kan säga slurp i bränsletanken i princip över en natt. Och då hjälper det inte längre att sätta en tejpbit över tankmätaren. Det fungerar tills det tar stopp. När motorn börjar hacka har du som mest ett par kilometer på dig att hitta en mack. I annat fall är det oåterkalleligt stopp.

Man säger att oljan inte kommer att ta slut, men att tillgången gradvis kommer att minska. Det bygger dock på enbart geologiska faktorer och avser den globala produktionen. I verkligheten (åtminstone för oss i Sverige) tror jag att tillgången till fossilbränslen kommer att minska brutalt snabbt och att minskningen kommer helt oväntat. Det jag skrev här gäller oförändrat.

Det finns dock en svaghet med den analysen och det är att den visar en jämn och gradvis nedgång om än relativt snabb. I verkligheten kommer nedgången att ske i snabba steg alternativt ett enda stort steg som kullkastar hela samhället i den totala kollapsen.

Denna kollaps är dock mest psykologisk till en början. När majoriteten upplever att tillvaron faller samman på en dag blir det förstås kaos. Det är svårt att förbereda sig på nåt sånt. Givetvis finns de vedertagna principerna att vara skuldfri, se om sitt hus, lagra en del föda inför en besvärlig omställningsperiod etc etc, men jag tror det allra viktigaste är att vara mentalt förberedd.

Men framtill dess kommer allt att vara som vanligt. Med andra ord, det kommer inte att bli en gradvis minskning eller en gradvis anpassning. Det blir en händelse som varken går att planera bort eller för. Det blir en Svart Svan.

Det stora paradigmskiftet kommer att ske under några veckor eller möjligen några månader eller maximalt ett år. Jag vet inte vilken geopolitisk/ekonomisk/psykologisk enskild händelse som kommer att få skulden för det hela, men framtill dess anser jag att man bör betrakta varje ny oförändrad dag som en lyxtillvaro. Njut nu medans tid är.

Mer att läsa:

Gail Tverberg

Ugo Bardi

Samt förstås Cornucopias utmärkta sammanfattning