Kommande recession blir allvarlig!

Den 10 juli, dvs före börskraschen skrev jag inlägget Price is King där jag varnade för en kommande recession. Dagen efter följde jag upp med del 2.

Den 16 juli kvantifierade jag resonemanget. Indikatorn hade då värdet 123 (jämfört med 271 som indikatorn nådde 2008)

I mitten på augusti kom jag med inlägget The Growth Ceiling där jag förfinade analysen ytterligare.

Nedan är recessionsindikatorn uppdaterad efter senaste veckans utveckling.

Indikatorvärdet är nu uppe i 203 och kommer med stor säkerhet att forsätta stiga de närmaste veckorna.  Som jag ser det så kan endast en rejäl Demand Destruction för oljan få stopp på fortsatt oljeprisökning och därmed även få stopp på ökningen för indikatorn. Förr eller senare kommer förstås efterfrågan på olja att minska i spåren av kommande recession, men än syns inga sådana tecken.

Nedan en uppdaterad bild på mitt alternativa sätt att betrakta samma sak.

Senaste veckan blev det ny flerårslägsta för indikatorn som slutade på 10,25. Bottenrekordet kom i juli 2008 vid 8,79 precis innan oljepriset kraschade. Det är förstås omöjligt att veta hur indikatorn kommer att utvecklas framöver, men jag är ganska säker på att värden under ca 8 innebär mycket stora svårigheter för oss alla.

(Indikatorn är alltså SP500 dividerat med Brent Spot.)

Tills sist en bild jag gjorde för ett helt annat sammanhang redan i januari.

Brentoljan hade då nått 100 dollar per fat för första gången efter finanskrisen. Tanken med pilarna är att ekonomin blir gradvis känsligare för höga oljepriser samtidigt som oljeproduktionen blir dyrare eftersom alltmer svårtillgänglig olja måste fram för att täcka behovet.

Man kan fundera på vad som händer om den ekonomiska tåligheten underskrider marginalkostnaden för att producera olja, dvs när fällan slår ihop. Dessutom är det inte bara produktionskostnaden som är viktig. I Saudi-Arabien producerar man olja för några få dollar fatet, men i sådana länder krävs höga oljepriser för att få ihop statsbudgetarna. Ett relativt lågt oljepris innebär budgetunderskott även för de länder där det fortfarande finns en del lätt-tillgänglig olja kvar.

Alltså: Höga oljepriser medför svårigheter för oljeimporterande länders ekonomi. Låga oljepriser medför svårigheter för oljeexportörerna.

"Högt" oljepris är sannolikt över 100 dollar per fat medan "lågt" oljepris nog är runt 80 dollar per fat enligt bilden ovan och även i linje med det senaste från Handelsbanken. Se Cornucopias inlägg.    

Nåväl, brentoljan toppade sedemera vid 126 dollar per fat vilket alltså är lägre än toppen vid 147 dollar per fat i juli 2008. En kommande recession med tillhörande oljepriskrasch skulle stärka ovanstående tankegångar. I så fall är vi nu i den andra cykeln av flera ekonomiska nedgångscykler orsakade av Peak Oil.

Det är nog ganska vanligt att tro att oljebrist orsakar skyhöga oljepriser, men jag håller inte med. Man måste även ta med ekonomiska faktorer. Det kan vara så att även måttligt höga oljepriser blir svindyrt för den som blir arbetslös eller av annan anledning får sänkt inkomst. Det handlar inte om de nominella oljepriserna, det handlar om vad vanligt folk har råd med.

Att minska bilåkandet kan vara svårt så därför drar man ner på andra inköp. Det uppenbara exemplet är förstås bilbyte, men även sådant som köksrenoveringar hamnar längre ner på prioriteringslistan. Sammantaget medför detta ändrade beteende att tillväxttakten minskar eller blir negativ med risk för recession.