Peak Oil = Science Fiction?

Det är ganska lätt att förklara för medelsvensson att oljan kommer att ta slut (vilket är helt fel). Alla inser dock att jordklotet är ändligt och att mängden olja är begränsad. Det är den lätta biten. Men efter en kort stund så är det lätt hänt att diskussionen raskt glider över i ett resonemang om klimatförändringar och att vi måste jobba hårt för att minska CO2-utsläppen etc etc. Och vi måste förstås ha en stabil ekonomi och stark ekonomisk tillväxt för att ha råd att på sikt eliminera utsläppen av CO2 (rappakalja). Dessutom kommer vi att hamna i grottorna om tillväxten skulle upphöra (också rappakalja).

Ungefär så går resonemangen. Alltså för och främst tillväxt, därefter klimatet. Och därefter är det möjligen dags att ta tag i Peak Oil i tron att man kan hantera PO-frågan som ett politiskt övervägande. Nångång nån annanstans i en annan tidsålder.

Man tycks betrakta Peak Oil som Science Fiction.

I Star-Trek-världen kan vi åka med warpfart till avlägsna galaxer. Vi kan också låta oss bli strålade mellan rymdskeppen eller ner på nyupptäckta planeter. Och blir det alltför farligt därnere så är det bara att stråla upp sig igen.

När filmen är slut så tycker man kanske att det var en bra episod som kittlade fantasin. Man reser sig ur TV-soffan, går ut i köket och tar en kvällsmacka och kanske en öl och tänkr en stund på Spock och dom andra.

På morgonen efter finns annat att tänka på och filmen är glömd. Möjligen ser man fram mot nästa avsnitt, men givetvis med vetskap om att det hela är mer eller mindre fria fantasier - Science Fiction.

Den här mentala inställningen är verkligheten för en stackars halvgalen gamling som varit med om 70-talets oljekriser med därtill hörande frånväxt. För mig är sammanhangen mer eller mindre självklara, eller åtminstone möjliga att förstå, men hur ska man få andra att ta till sig sånt här? Det är den stora utmaningen. Alltså att Peak Oil inte är Science Fiction utan faktiskt finns här och nu och kommer att förändra de flestas livsstil för all framtid.

Tidsfaktorn är extremt svår att få fram. Alltså att det är hög sannolikhet för brutala konsekvenser med start kanske redan om några få  månader. Möjligen kan det dröja flera år utan att nåt riktigt allvarligt händer. Kanske klarar sig Sverige hyfsat även under nästa oljeprisinducerade globala recession. Men det är bättre att vara tre år för tidig än tre timmar för sen eftersom nedgångar har en tendens att vara blixtsnabba jämfört med uppgångarna.

Ylven har skrivit inlägget Det svåra i att föra ut Peak Oil till allmänheten som behandlar detta dilemma och jag kan bara instämma.

Och de förklaringsnivåer som man måste igenom är åtminstone:
"Vår civilisation förutsätter tillväxt. Tillväxt kräver billig energi. Oljan har del i nästan allt det vi dagligen rör oss med, till exempel transporter, emballage och kemprodukter. 

Den principiella metoden att klara denna utmaning är att koppla Peak Oil till vardagslivet och det ska inte vara några allmänna fraser om att vi måste göra nåt nu etc. Det måste vara nåt som kryper innanför skinnet på folk, Nåt som berör den dagliga tillvaron.

Jag håller ibland föredrag om Peak Oil och har då i stort sett en timme på mig att göra intryck. Målet är inte att få applåder efteråt. Istället ska folk helst vackla ut i natten i ett zombieliknande tillstånd med glasartad blick ;-) Eller nåja, åtminstone inte applådera, men kanske återkomma efter några dagar med kluriga frågor. Börja samtala. Börja tänka i andra banor än de gamla invanda. Kanske leta fram den gamla cykeln eller ersätta utelunchen med matlåda eller prova hur det känns att åka buss.

Riktigt seriöst blit det om nån avstår att ta nytt lån på huset för att köpa ny fossilbränslebil. Eller påskyndar sin gamla idé om att sälja huset i förorten och flytta till billigare lägenhet i stan. Eller faktiskt avvakta med det tänkta husköpet för att istället stärka privatekonomin. Eller bestämma sig för en upplevelsesemester i Sverige istället för den årliga Thailandsresan. Mellanskillnaden (vinsten) används förstås till att amortera på lånen.

Den egne företagaren kanske inte flyttar till större lokaler utan stärker istället sin balansräkning. Företagaren inom rörbranschen undersöker vad en plug-in hybrid egentligen kostar. När bränslebristen och/eller bränslepriset börjar ställa till problem i verksamheten så har denne förstås en poäng med en slogan av typen "Rörmokaren kan komma" när stackars tant Agda långt borta i Knäckebröhult får stopp i avloppet.

Inget av ovanstående kostar nåt. Tvärtom är det mesta ganska lönsamt även om inte Peak Oil nånsin skulle inträffa. Det svåra är den Mentala Omställningen. Och för mig som föredragshållare att få fram detta budskap. (Är inne på version 3.0 nu).

Det handlar om att bygga Resiliens

Strategier baserade på resiliensbegreppet innebär därför att vi måste förvänta oss överraskningar och stärka systemens förmåga att anpassa sig till framtida förändringar.

De system som jag avser ska stärkas är det egna ekonomiska och sociala livet. För den egne företagaren även företagets liv. För min egen del handlar det i grunden om ren självbevarelsedrift.

Nån icke redan frälst som är på nu?