Oljan och framtiden del 5, Import Land Modeling

Det här inlägget bygger till stora delar på Export Land Model (ELM)

The Export Land Model is important to petroleum importing nations because when the rate of global petroleum production peaks and begins to decline, the petroleum available on the world market will decline much more steeply than the decline in total production.

Den som vill fördjupa sig kan studera Jeff Browns presentation från senaste ASPO-konferensen, men det är inte nödvändigt för att kunna hänga med i det här inlägget. Jag har försökt renodla det hela med hjälp av några enkla bilder. Källdata kommer från BP Statistical Review 2010.

Först den bild som avslutade inlägget Oljan och framtiden del 4, Decline Rate

På goda grunder tänker jag mig att den globala produktionen fortsätter att befinna sig på sin platå några år till för att därefter börja falla med 2 % per år. Det kommer givetvis inte att bli exakt så, men i det stora hela spelar det inte så stor roll. Det enda som skulle förändra bilden helt är om oljeproduktionen skulle öka med minst 1-2 % årligen under många år, men det betraktar jag som helt uteslutet.

Bilden visar alltså den globala oljeproduktionen. Nu är det ju så att om Sverige ska kunna importera nån olja så måste nåt annat land exportera samma mängd. Man måste alltså dra bort de länder vars egna oljeproduktion inte räcker för att exportera.
Just det har jag gjort i följande bild. Därmed försvinner en stor del av det gröna fältet som är den olja som finns tillgänglig för Sverige att importera.

Men så har vi det här med Chindia också (Kina + Indien). Dessa två länder har en exponentiellt ökande oljeimport som för övrigt korrelerar ungefär 1 till 1 med deras ökande BNP och den har varit runt 10 % de senaste åren. Det betyder att både BNP och oljeförbrukning fördubblas vart 7:e år om trenderna fortsätter.

De här två länderna är ganska smarta (till skillnad mot Sverige) för dom har vett att säkra upp sin framtida oljeförsörjning efter bästa förmåga. Nu går det förstås inte i längden med den utveckling som är, men dom gör vad dom kan med hjälp av olika samarbetsavtal över hela världen. Ett exempel har Cornucopia? tagit upp. Man kan konstatera att allt gammalt groll är lagt på hyllan.

I den högra bilden så trycks det på startknappen för denna pipeline. Det applåderas men jag vet inte om det är frivilligt eller beordrat. Nåväl, om man anser att Chindia kommer att ta för sig bättre än Sverige så måste man dra bort även Chinidas oljeimport från den olja som finns tillgänglig för Sverige att importera och då blir det så här:

Det gröna fältet minskar ytterligare om man drar ut rådande trend. Och jag har varit ganska försiktig med den exponentiella ökningstakten för Chindia jämfört med andra.

Ett par andra länder som ökar sin oljekonsumsion rejält är Iran och Saudiarabien. Båda dessa är stora oljeexportörer, men dom kan förstås inte exportera den olja dom använder inom landet. Och nu krymper det gröna fältet ännu mer.

Orsakerna till att dessa länder ökar sin egen oljeförbrukning ligger till stor del i att det är diktaturer, eller åtmistone icke-demokratier.

En diktators framgångsrecept är att hålla befolkningen lugn. Folket måste få vatten och bröd. Dom måste hållas sysselssatta och hållas svala på sommaren (åtminstone i mellanöstern). Dessutom bör dom ha råd att köra bil. Allt för att minimera risken för revolution.

Baksidan är kraftigt ökande energianvändning och snabb befolkningsökning som ytterligare ökar energianvändningen i en ond cirkel. För att klara sina statsbudgetar krävs höga oljepriser vilket kan åstadkommas genom att "ransonera" exporten utöver vad som blir följden av ökad inhemsk förbrukning. Men alltför höga oljepriser medör ekonomisk nedgång vilket sänker priset.

Detta är deras dilemma. Vårt dilemma är minskad tillgång på olja som vi kan importera och/eller ekonomisk nedgång. Vi är alla inmålade i hörnor, även om vissa är gul/blå och andra gröna, röda eller vita eller nåt.

Jajustja, i ovanstående bild finns bara två oljeexporterande länder, Det finns ju några till, även om antalet är skrämmande litet. Drar man bort de övriga oljeexportörerna så blir det inte mycket grönt kvar.

Här har jag varit ganska optimistisk. Jag har antagit att övriga oljeexportörer inte kommer att öka sin egen konsumtion.

Man ser att den olja som finns tillgänglig för Sverige att importera är helt slut om mindre än 20 år och då har jag inte dragit bort den olja som USA importerar (8000-10000 kbd).

Det finns anledning att anta att USA tar för sig i en bristsituation. I vart fall hamnar nog Sverige i bakvatten. Fast det är svårt att veta hur USA.s framtida oljeimport kommer att utvecklas. Om landet kraschar ekonomiskt så blir det mer över till andra men den bonusen går nog till Kina kan jag tänka mig.

Om USA:s oljeimport ligger kvar på nuvarande nivå så motsvarar det ytterligare några års förkortad oljeimport för Sverige.

Betänk också detta: Om Sveriges oljeimport upphör inom 15-20 år så betyder det inte att de stora svårigheterna börjar då.....

Den som inte tidigare tänkt i dessa banor kan förstås tycka att det här är fria fantasier. Det måste finnas nån hake nånstans. Nåt jag har missat. Att det är medvetet vinklat på nåt sätt. Och ja, det finns ett stort fel med hela resonemanget.

Det är förstås omöjligt att trenderna kommer att fortsätta som jag visat. Nånting måste ge med sig annars kommer den globala konsumtionen att överstiga produktionen vilket är omöjligt på längre sikt än nån enstaka månad. Trender kommer att brytas. Frågan är när, var, hur.

Sammanfattningen av alltihop finns i bilden nedan. Fundera gärna på sannolikheten för att detta är någorlunda korrekt. Alternativ finns i bilden.

Den för Sverige tillgängliga oljan har minskat de senaste åren trots att produktionen befunnit sig på en platå. Än har detta inte påverkat oss i Sverige så mycket (förutom gradvis stigande bensinpriser), men det torde komma i form av brutal ekonomisk nedgång. Kanske redan i år, men få kommer att koppla ihop detta med Export Land Model och sånt.

To be continued....