Brent 2011 vs 2008

För drygt tre år sen nådde Brent 147 dollar per fat. I våras toppade oljan vid 126 dollar.. År 2008 blev det en skarp topp. Årets topp ser helt annorlunda ut. Därmed är det svårt att jämföra de bägge topparna. Det räcker inte att enbart studera prisutvecklingen. Man får ta till diverse hjälpmedel för att bilda sig en uppfattning om hur högt oljepriset egentligen är. En metod finns här (som jag kommer att följa upp framöver).

Een annan enklare metod framgår i bilden nedan.

Jag har komplettrat prisgrafen med tre st MA (glidande medelvärden). Grafen är i weekly och det är MA13, MA26 och MA 52. Medelvärdena representerar alltså senaste kvartalets, senaste halvårets resp senaste årets medelvärde för oljepriset.

Grundtanken är att ekonomin påverkas negativt om oljepriet håller sig högt under tillräckligt lång tid, men att en tillfällig prisspik inte påverkar. Medelvärdena filtrerar bort tillfälliga rörelser och framhäver de längre trenderna.Vvi vet också att den värsta delen av finanskrisen inträffade hösten 2008, dvs det värsta började några veckor efter oljepristoppen i juli 2008.

De horisontella linjerna utgår från de värden resp MA hade i juli 2008. Man ser att MA13 nu ligger en bit under värdet för tre år sen. MA26 har samma värde nu som då. MA52 ligger över motsvarande värde 2008.

På ett års sikt är alltså läget sämre nu. Lägg också märke till att MA52 fortfarande är stigande. På ett halvårs sikt är det samma läge nu som då. Endast det korta kvartals-MA:t är lägre nu, men det torde vara allvarligare ju längre tid oljepriset är på höga nivåer. Alltså bör MA52 ha större tyngd än MA13 med avseende på ekonomin.

Man kan förstås använda ännu längre medelvärden, ex.vis 1,5 år och 2 år, men det blir sämre än vad MA52 visar. Frågan är också hur länge ekonomin kan stå emot höga oljepriser. Jag tror ett år är längsta tänkbara, men det kan förstås diskuteras.

Sen kan man fundera på om ekonomin kanske är i bättre skick nu jämfört med 2008, vilket skulle medföra bättre motståndskraft nu, men för Europas del finner jag det ytterst svårt att argumentera för detta.

Det finns dock ännu inga tecken på Demand Destruction, men det kan i sig innebära fortsatt upp för oljepriset, vilket försämrar läget.

Det har dock varit en viss allmän prisinflation de senaste tre åren vilket innebär att ekonomin "tål" något högre nominellt oljepris.

Dollarn ligger på nästan exakt samma nivå då som nu (dollarindexet) så där är ingen skillnad. Dollarn har dock pendlat kraftigt upp och ner sen dess, vilket torde ha förvärrat finanskrisen för ex.vis Europa. Det återstår att se hur dollarn kommer att uppföra sig framöver.

Slutsats: Under förutsättning att höga oljepriser har negativ påverkan på ekonomin så är läget nu jämförbart med läget några veckor före värsta delen av finanskrisen hösten 2008.

För att förstå hur stigande oljepriser påverkar ekonomin kan man tänka så här:

Antag att kostnaden för oljan för ett oljeimporterande land är 3% av BNP. Det stämmer ungefär för Sverige. Många andra länder har betydligt större oljeberoende och betalar därför avsevärt större andel av sin BNP.

Ett fördubblat oljepris medför då att oljan kostar 6% av BNP, dvs oljeprishöjningen kapar bort 3% av tillväxten. Det kan betyda skillnaden mellan hög- och lågkonjuktur. Detta är den den direkta påverkan. Det finns dessutom en lång rad andra negativa effekter av höga oljepriser, men just detta tycker jag är lätt att förstå.

Den långsiktiga trenden (från ca millenieskiftet) är en årlig oljeprisökning på 20%. Det innebär en fördubbling på 3,5 år. De senaste dryga två åren ligger prisökningstakten på runt 50% per år. Det är förstås ohållbara trender. Frågan är när nästa oljeprisinducerade recession inträffar, inte om. Kanske har den redan börjat (sån data har lång eftersläpning). Kanske börjar den inte förrän nästa år. Men den kommer.....