Man får fyra kvadranter där det förstås är bäst att vara både positiv och konstruktiv. Sämst förstås att vara negativ och destruktiv. Därefter kan man fundera på var man själv är.
Man kan också notera konsekvensen av att endast fokusera på den positiva axeln utan att försöka vara konstruktiv. Det innebär att man alltid ligger på gränsen till det destruktiva området. Men jag ser inte nåt generellt negativt med att vara positiv.
Själv anser jag det konstruktiva är viktigare än det positiva. Det innebär att det inte gör så mycket om man är måttligt negativ. Däremot anser jag det är farligt att vara destruktiv.
Alltså: Gärna positiv men först konstruktiv.
För att få lite anknytning till bloggens tema så hänvisar jag till
http://www.peakoilblues.org/blog/?p=132
Do you have a Panglossian Disorder?
Optimism kan vara en hjärnskada
SvaraRadera