onsdag 24 oktober 2012

Hur medveten är du?

Jag har kört fast. Eller nåja, jag tycker absolut inte att jag är fullärd inom det här med Peak Oil, Climate Change och Tillväxtens gränser. Och konsekvenserna för rådande livsstil. Absolut inte!

Det är bara det att jag vill försöka ta ett steg till. Det steget innebär i grunden att försöka göra nåt som kanske kan innebära verklig förändring i ett något större sammanhang än det privata livet. Alltså nåt mer än att själv försöka minimera mitt eget resursutnyttjande och min egen mentala och verkliga förberedelse för grundläggande förändringar av livsstilen.

Jag funderar en del på att ge mig själv en rätt stor uppgift. Jag vill inte kalla det en utmaning eftersom man kan misslyckas med utmaningar och jag vill inte misslyckas. Istället väljer jag att kalla det "intellektuell stimulans" vilket kan sägas vara ett slags positivt tänkande. Men jag har aldrig påstått att det är fel att tänka positivt, men det bör kombineras med konstruktivt tänkande. Se inlägget Positiv vs konstruktiv där jag visade följande bild:



Detta är grunden jag utgår från. När det gäller PO och CC så försvinner inte problemen bara för att man tänker positivt. Men man kan möjligen åstadkomma nånting om man är konstruktiv. Inte heller med konstruktivt tänkande kan man få PO och CC att försvinna, men kanske kan man åstadkomma nåt som kan medverka till att skapa en hyfsat behaglig tillvaro i skuggan av dessa predikament. Men hur?

Första steget i denna process kan vara att skaffa sig ett eller flera ramverk som kan vara verktyg för att förstå var man är och, kanske ännu viktigare, förstå var andra är. Alltså dom som man funderar på att påverka. Det kan handla om allt från individer i ens närhet till en stor organisation.

Ett hjälpmedel kan vara medvetandestegen Climbing The Ladder Of Awareness av Paul Chefurka.

Den skriften finns översatt till svenska av Oscar Kjellberg som jag hade nöjet att träffa nyligen. Den heter då "Att gå uppför medvetandets stege". För den late har jag nedan kondenserat texten till några få rader:

---------------------------------------

De fem stegen

När det gäller vår förståelse för den framväxande globala krisen verkar det som att vi alla kan placeras längs en skala som grovt kan indelas i fem stadier:

1. Man är omedveten.
I detta stadium upplever man inget fundamentalt problem,

2. Man är medveten om ett fundamentalt problem.
I detta stadium är det många som blir ivriga aktivister. De tenderar att tala mycket om det problem som de är medvetna om och vara blinda för andra frågor.

3. Man är medveten om många problem.
Man kan känna att problemutrymmet redan är tillräckligt komplext och att ens fokus på att lösa det högst prioriterade problemet, försämras om man engagerar sig i ytterligare frågor.

4. Man är medveten om att många problem hänger samman.
Insikten att lösningen på ett problem i ett område kan förvärra ett problem i ett helt annat område utgör inledningen till ett storskaligt systemnivåtänkande.

5. Man är medveten om att predikamentet omfattar livets alla aspekter.
Det är uppenbart att man måste släppa tanken på att lösa problem eftersom det innebär bortkastad tid.

-----------------------------------------------------

Skriften handlar också om hur man hanterar känslan när man når det femte steget.
Författaren har också uppfattningen att antalet personer i steg två är en tiondel av de i steg 1.
I steg 3 finns 1/10 av de i steg 2 osv. Alltså att ytterst liten andel har nått steg 5.

Anta att det bor 10 miljoner människor i Sverige. I så fall finns det 1000 svenskar som har nått översta steget. Givetvis bara en lek med siffror, men det ger en uppfattning om svårigheten att nå steg 5.
Eller svårigheten att få andra att komma dit.

Men kanske är det inte livsviktigt att nå steg 5? Kanske räcker det att få folk/organisationer att nå steg 4 för att nå betydande resultat? Och det är ju inte heller fel om man lyckas få några att kliva upp från steg 1 till steg 2. Det är ju ett nödvändigt första steg i processen. Och det gäller både enskilda människor och organisationer (som är grupper av människor).

Det här kanske blir en inläggsserie. Jag vet inte än, men jag har en del idéer. Vi får se hur det går.

13 kommentarer:

  1. Paul Chefurka är läsvärd överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  2. NyTeknik 24/10 har en lista på de 10 mest diskuterade artiklarna sen förra veckan. Åtminstone 9 handlar om energi. Mest kommenterad är "Dags för vindkraften stå på egna ben" Den är samtidigt den nionde mest lästa.

    Tolkar detta som att det bland ingenjörer har blivit en större medvetenhet om energiproblem. Själv har jag tagit mig till nivå 4. Är kanske inte galen nog för steg 5.

    Nanotec

    SvaraRadera
  3. Jag är på steg 5 nu sen drygt två år tillbaka. Tidigare befann jag mig väl på steg 3. Det var när jag sökte fakta om Peak Oil som jag stötte på Chris Martensons Crash course, vilket tog mig samtidigt till steg 4 och 5. Jag fick en chock och det är ingen överdrift. Den satt i i 1,5 år, med overklighetskänslor och ibland riktig ångest. Nu har jag inga overklighetskänslor längre men får fortfarande mild ångest ibland! Jag började dock genast fundera på hur jag levde och har gjort många förändringar. Jag tycker jag har reagerat på ett kreativt sätt.
    Jag är också lärare i naturkunskap och jag tycker att så gott som alla mina elever är på steg 2 ungefär, när jag får dem. Mitt mål är att få dem till steg 4, med mindre och mildare "besök" till steg 5 än vad jag egentligen tror. Dels tror jag att det är negativt för alla, i synnerhet dessa unga människor själva, om jag skrämmer vettet ur dem och dels blir jag väl avskedad om jag säger sådana helgalna saker som att det faktiskt är omöjligt att leva som vi gör nu när det snart inte finns kvar någon större användbar mängd superenergität lagrad energikälla (fossila bränslen) längre.
    Bredvid mig i arbetsrummet sitter en samhällslärare och honom har jag helt gett upp hoppet om att kunna påverka nu. Han är i mina ögon oerhört naiv och saknar helt förståelse för en exponentiell funktion samt vad energi egentligen är. Han ser människor och samhället som helt fristående från naturen och har knappt ens en rudimentär förståelse för att "pengar" är en symbol för ett värde och inte är ett värde i sig själv. Och ändå är han faktiskt inte dum! Han är bara helt blind och vägrar se att det kan bli något annat än BAU i framtiden. Inte ens mina naturkunskapskollegor inser att vi har ett "predikament" och inte ett problem. De är inte på steg 5. Mina elever förstår mer.

    SvaraRadera
  4. "problem i ett område kan förvärra ett problem i ett helt annat område"

    Det är dock också så att problem kan motverka varandra. De står i ett inversivt förhållande till varandra. Ju större det ena problemet är desto mindre är det andra. Har man inte uppfattat det så har man sannolikt en ganska lång bit att gå fortfarande. Exempelvis skulle sinande olja kunna minska en del problem relaterade till globalisering och arbetslöshet mm.

    En del staplar också problemen på varandra på ett orimligt sätt och förutsätter att om problemen A+B+C+D+E existerar så kommer de alltid på en och samma gång, medan man faktiskt i många samman har ett eller två av problemen att kämpa med på samma gång. Fem problem på samma gång existerar i teorin men det är inget man behöver utsätta sig för när man ger sig på de lättare fallen innan man ger sig på de svårare. Alltså plockar lägre hängande frukt innan man ger sig på den som hänger allra högst upp.

    Punkt fem är också fel. Att alla saker hänger samman med varandra innebär inte att man bör ge upp utan bara att det är komplext och svårt. Det är extremt korkat att säga att bara för att man inser att saker hänger samman på komplexa sätt så bör man ge upp. Det bör man kanske om man har en familj man måste ta ansvar för, men annars kan man gott fortsätta kämpa. Alternativet är ju inte precis att man kopplar av och softar och har ett behagligt liv. Om alternativet är att allt brakar samman så kämpar man till det bittra slutet. Hellre dö kämpande än som ett vegeterande, deprimerat kräk som bara får det värre och värre.

    Den där Chefurka verkar inte riktigt riktig i huvudet, om man skall gå efter din beskrivning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Chefurka skriver inte att man bör ge upp. Han skriver att det är bortkastad tid att försöka lösa problem.

      Livet handlar inte primärt om att lösa problem. Livet handlar primärt om att leva ett så gott liv som möjligt. Om man tror att förutsättningen för det är ex.vis ekonomisk tillväxt enligt hittills rådande modell, då har man problem.

      Radera
  5. Steg 5 är felaktigt, varje bonde behöver inte odla hela kostcirkeln för att folk skall kunna äta bra, i den komplexa verkligheten kan nischproblemlösare fortfarande göra nytta, alla måste inte vara systemkunskapsfantomer.

    SvaraRadera
  6. Lästips:

    Att hantera de svårlösta samhällsfrågorna
    http://www.tryggaremanskligare.goteborg.se/pdf/publikation/svarlostasamhall.pdf

    SvaraRadera
  7. Varför är det viktigt att få andra att nå högre än nivå 1? Om vi grovt förenklat ser miljöpåverkan (och därmed minskat levnadsutrymme för framtida generationer, av alla arter) som summan/ytan under BNP-kurvan så kanske det bästa för framtida generationer är att så många som möjligt kör på utan skygglappar så länge det går. Jag skrev ett inlägg på Ecoprofile på ämnet, inspirerad av ditt inlägg.

    SvaraRadera
  8. Vi människor älskar att älta problem, det ger oss en en identitet. Det kan få oss att känna oss stora och viktiga, som att vi är intellektuella utvecklade varelser som tar sig an globala problem. Blablabla

    Sanningen är att vi är löjliga varelser som inte är kabapla att utföra de mest enkla sakerna på ett korrekt sätt. Vi vet inte vilka kallingar vi tog på oss imorse, men ändå tror vi att vi kan rädda världen.

    Vårat mentala sinne gillar inte den nuvarande krisen, eller andra predikament som döden.
    Så fort man rör detta ämne med det mentala sinnet, flyr det för livet.
    Det spinner vidare till något annat problem som det ska ”lösa”.

    Vi som är ”medvetna ” är inte mycket bättre än de som är omedvetna. Alla kämpar frenetiskt för att säkra att ens framtid inte ska innehålla:
    -Någon form av ansträngning,
    -Otillfredställda begär,
    -eller en tillstymmelse självranssakan.

    SvaraRadera
  9. # Re Ohm

    Mycket retorik där. Och motsägelsefullt. Knappt värt att svara på. Många kämpar hårt, många försakar sina begär i hög grad, många rannsakar sig själva hårt, inte sällan för att försöka förbättra sig själva.

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  11. Nu blir det ännu intressantare att följa din blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nomiz!

      Jag minns att du var den allra första att kommentera på min blogg för nästan exakt 1,5 år sen (27/4 2011).

      Tydligen har du ännu inte tröttnat vilket glädjer mig.

      Radera