Nu kan förstås olika händelser få oljepriset att svänga rejät utanför den ramen (Eurokris, Iran etc) så därför säger jag att 52-veckors glidande medelvärde kommer att vara 110 dollar per fat +/- 5 dollar under minst ett år från nu.
En titt på oljeprisutvecklingen säger att denna prognos fortfarande gäller. 52-veckors glidande medelvärde har parkerat sig strax över 110 dollar.
Medelvärdet tog sig in i det smala bandet 105-115 redan för ca 13 månader sen. Själva oljepriset har befunnit sig i detta band i närmare två år, men med tillfälliga utbrott både uppåt och nedåt.
Man kan konstatera att oljepriset befinner sig i en stor sidledes rörelse helt i linje med min prognos. Min tolkning är att det dels råder balans mellan tillgång och efterfrågan, dels att det inte hänt nåt jättedramatiskt senaste året när det gäller ekonomi och geopolitik.
När det gäller tillgång-efterfrågan så kan man konstatera att även oljeproduktionen befinner sig på en platå, men det är ett nollsummespel där vissa länder fortfarande ökar sin efterfrågan (Kina, Saudi m.fl) medan andra länder uppvisar minskande oljeförbrukning (Europa, USA).
Det finns också en pågående effektiviseringstrend, dvs att man sakta men säkert får ut fler BNP-kronor ur varje fat olja vilket medverkar till att den globala ekonomiska tillväxten kan fortsätta i svag takt trots att oljeproduktionen inte ökar nämnvärt. Mot detta verkar förstås trenden mot ständigt sämre EROI, men även det är en långsam process.
Betydligt snabbare är effekterna av Export Land Model, men så länge importländerna minskar sin förbrukning i samma takt som tillgänglig importolja så uppstår ingen oljebrist och priset kan fortsätta att vara relativt stabilt.
Dessutom tycks Saudiarabien fortfarande ha en viss förmåga att kompensera för produktionsbortfall på annat håll. Men det är nog en kombination av snack och verkstad där snacket har en viss tendens att öka samtidigt som verkstaden gradvis tappar sin kraft (reservkapacitet). Om oljepriset faller så kan man förstås minska produktionen relativt enkelt, men ju längre tiden går desto svårare blir det att frivilligt avstå inkomster eftersom de inhemska budgetkostnaderna ökar i rask takt.
När det gäller den globala ekonomin så ser den ju inte speciellt bra ut, men man trycker pengar i en rasande fart vilket hittills inte haft nån betydelse för den reala ekonomin som fortsätter att hacka och hosta. Men det är möjligt att alla räddningspaket har en psykologisk effekt utanför de länder som är direkt drabbade (sydeuropa). Det innebär då att den stora massan fortfarande tror att allt kommer att bli bra och därför fortsätter att konsumera, men med lånade pengar. Jag tror att det krävs en rejäl ekonomisk kris för att dämpa efterfrgan på olja så mycket att oljepriset börjar falla utanför det smala bandet.
Åt andra hållet finns förstås Iranfrågan, men den torde inte komma upp till ytan förrän man installerat en ny/nygammal president i USA (nån gång i januari är det väl?). Ett krig USA/Israel mot Iran kan säkert utlösa en oljeprisuppgång av den större sorten. Fast till att börja med kommer en militär attack troligen att benämnas "en klinisk operation med specifika mål" e.dyl. Men vi vet av erfarenhet att militära attacker är lätta att inleda men "en aning" svårare att avsluta.
Totalt sett en fortsatt balans på alla fronter fram till antingen en större ekonomisk kris (fallande oljepris) eller krigsliknande händelser mot Iran som inte går helt enligt planerna. Jag kan förstås inte förutse alla händelser och det finns säkert svarta svanar där ut nånstans som bara väntar på att ploppa upp, men tills vidare alltså fortsatt sidledes de närmaste månaderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar