tisdag 6 november 2012

Soffgruppen, tillväxten och ryggmärgen

Nu har jag hjälpt en vän att köpa en soffgrupp. (Bilden har ingen koppling till min vän)



Vännen saknar kunskap om det här med resursanvändning, overshot, Peak Oil, Climate Change, tillväxtens gränser etc etc etc. Om jag nån gång försöker ta upp ett resonemang om nämnda frågeställningar så möts jag av totalt oförstånd. Blir betraktad som mer eller mindre suspekt.

Men det gör inget. Kunskap är onödig om man på ren känsla ändå alltid gör rätt. Alltså när det helt enkelt sitter i ryggmärgen utan att ingen kan förklara varför.

Vad har nu detta med soffgruppen att göra. Jo, det var inte fråga om att köpa en ny soffgrupp för 20000 kr eller mer. Det blev en några få år gammal, men synnerligen  välhållen skinngrupp för några få tusenlappar vilket var runt 20 % av nypriset.

Modellen är nästan identisk med den hittillsvarande skinngruppen som började blir sliten, nedsutten och trasig efter över två decenniers daglig användning. Det var helt enkelt dags att byta beroende på att den tekniska livslängden var slut. Men det blev en likadan, inte en mer avancerad, "snyggare" eller på annat sätt "bättre" soffgrupp. Varför ändra på ett vinnande lag?

Vännens inställning är att den "nya" ska hålla 20 år och gärna längre. Alltså till den blir utsliten.

Nu kanske man kan tro att jag drar fram ett unikt tillfälle från personens i övrigt konsumtionsinriktade liv, men så är inte fallet. Nyligen köptes även en bättre begagnad (bensin)bil enligt samma mönster. Runt 20 % av nybilspriset blev det. Den gamla (som även den var bättre beg vid inköpet) hade efter ett dussintal år blivit en betydande riskfaktor avseende framtida funktion/reparationskostnader.

Vännen är också en av få i dagens samhälle som fortfarande har en tjock-TV. Eller faktiskt två stycken. Men dom fungerar ju och har hyfsad bildkvalité och utmärkt ljud. Så varför köpa nya?

Nu kanske nån tror att "bristen" på konsumtion beror på privatekonomisk fattigdom, men så är inte fallet. De få begagnade saker som faktiskt köps sker med kontanta medel. Det finns ett liten sparad slant och framförallt så finns det inga lån.

Jag skulle kunna räkna upp en lång rad beteenden i samma anda hos vännen, men nöjer mig med att konstatera att om alla hade samma inställning så skulle den ekonomiska tillväxten krascha på några få månader. Konsumtionssamhället skulle upphöra på nolltid. Det skulle plötsligt inte behövas en massa energi och andra naturresurser för att producera nya prylar i mängder. Peak Oil skulle inte vara det stora problem vi nu står inför.

För att inte tala om klimatförändringarna. Jag försöker ex.vis beskriva den snabba avsmältningen i Arktis, men det går inte. Men vännens Carbon Footprint torde understiga de allra flesta västerländska medborgares. Och bara därför att det sitter i ryggmärgen. En av få genuint miljövänliga människor jag känner.

Och det stannar inte där. Nåt jag ofta får höra är att "ingenting får ta slut". Det handlar då om mat och andra hushållsvaror. Det finns alltid ett ganska stort lager av olika varor i hemmet som innebär att man skulle klara livsmedelsförsörjningen flera veckor vid en kris. Och det utan nån som helst vetskap om surivalism eller liknande. Det bara finns där ändå. I ryggmärgen.

Det fattas dock några saker, ex.vis möjlighet att laga mat vid ett elavbrott, men det ska jag försöka åtgärda. Men även solen har ju fläckar.

Frågan är när denna typ av beteende sätter sig i ryggmärgen hos majoriteten. Det är självklart att det sker, men frågan är hur vägen dit kommer att se ut. För vissa blir det nog en en hopplöst svår anpassning under de närmaste åren, medan andra kanske får det lättare.

Det handlar i första hand om hur ryggmärgen ska kunna förändra sig. Alltså hur man ska kunna låta bli att vara konsumist och samtidigt känna att man lever ett bra liv.

Vilken sorts ryggmärg har du?

7 kommentarer:

  1. Född konsuminst men jobbar hårt på att ändra mig. Får ibland återfall men skam den som ger sig.

    SvaraRadera
  2. Jag mår dåligt om jag måste slänga något som fungerar. Försöker då ge bort det till någon second hand. Jag mår även dåligt av att slänga något som inte fungerar, det kan ju gå att laga!

    På jobbet sitter kollegorna och pratar lyriskt om hur mycket de "rensat ur", mycket i syfte att skaffa nytt. Och definitivt inte för att det gamla slutat att fungera!

    SvaraRadera
  3. Jag passar perfekt in i Bodis profil här ovan. Kanske därför jag funderar så mycket över konsumtion.

    SvaraRadera
  4. Gillar att konsumera, gjorde det mer förut. Nu går mina pengar till mat (utemat och bra mat att alga) och metaller. Kläder köpes när det krisar :)

    SvaraRadera
  5. Jag har en 20 år gammal bil jag sällan kör numera, har heller ingen platt-TV, bara två begagnade tjock-TVs.. men dom går aldrig samtidigt.

    Köper också begagnade möbler, helst i gediget trä. Men givetvis käkar jag mat jag inte själv odlat eller fött upp. Värmer kåken gör jag också, med fjärrvärme. Jag skulle vilja leva helt off-grid, men just nu är det inte möjligt.. det är löjliga priser på jordbruksfastigheter också.

    Naivt nog så tror jag att det enda hyfsat bra sättet att klara familjen om x antal år ÄR att odla och föda upp sin egen mat, samt producera den elenergi vi behöver på egen mark.

    SvaraRadera
  6. Jag tror att vi lite till mans här i landet (eller den här delen av världen) är konsumister, av födsel och ohejdad vana. Vi har ju i ett sekel fått lära oss att vägen till lycka är lite mer och lite nyare.

    Precis som Bodis mfl så försöker jag bryta mig loss från det så gott det går och lyckas väl hyggligt får jag nog säga. Jag kan förvisso trilla dit på att försöka köpa lycka ibland, men spontanhandlar faktiskt väldigt väldigt sällan, samtidigt som jag, för att kunna känna konsumtionslyckan, måste handla saker av bra kvalitet, som håller länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tillägg: Jag har en 15 år gammal bil, men kommer nu komplettera med en sprillans ny bil, dock med en riktig snåldiesel.

      Platt-tv har jag, men det är hemmets enda tv och den har några (5?) år på nacken, vilket verkar vara uråldrigt för en platt-tv.

      Hemelektronik tycker jag inte så mycket om att köpa, eftersom det har kort livslängd och inte ger särskilt mycket valuta för pengarna. Jag har förvisso en smartphone och en ipad, men de har jag genuin nytta av och har inte köpt själv.

      Vad jag gärna köper är verktyg, men där har man ju alla möjligheter att köpa kvalitet som kan hänga med livet ut utan att behöva ersättas.

      Radera