måndag 26 november 2012

Ekonomens systemgränser - och naturvetarens

Fortsatt inspirerad av prof Charles A S Hall kommer här en slags fortsättning på inlägget Global EROI. Det handlar om att sätta korrekta systemgränser.

Förra veckans Vetenskapens värld i SVT SVT-play behandlade hur ekonomerna kunde missa "The Great Recession". Man förklarade på ett pedagogiskt sätt att de ekonomiska modellerna är felaktiga och visar följande bild:


Man har inkluderat företag, hushåll och Staten i de konventionella ekonomiska modellerna och betraktar banker endast som en mellanhand som förmedlar tjänster. Detta visar sig vara fel. Bankerna har i själva verket en systemkritisk funktion vilket man nu börjat förstå. Ekonomerna arberat därför nu med modeller baserat på följande grundprincip där bankerna är med:




Finfint. Man har äntligen förstått nåt. Tidigare ansåg man att banker inte har nån stor betydelse eftersom debet och kredit balanserar varandra. Ett slags nollsummespel. Men om nu låntagaren inte längre förmår betala räntor och ev amorteringar så rubbas denna balans. Därför börjar man nu förstå att bankerna har en större roll för ekonomin än att bara vara en mellanhand. Det tog några decennier att komma fram till detta, men bättre sent än aldrig.

Fast jag tar ett litet steg till jag. Eller egentligen inte jag, men inspirerad av prof Charles A S Hall m.fl. tar jag bort alla husen på bilden ovan och behåller endast flödena. Då blir det så här.




Vad man ser är några olika flöden som snurrar runt i ett oändligt kretslopp som drivs av......hmmm.....kommer osökt att tänka på en ritning till en maskin jag såg för länge sen som jag försökt återskapa nedan.



Man ser tydligt att detta är en fungerande evighetsmaskin som kommer att snurra fortare och fortare eftersom den högra sidan väger mer än den vänstra. Och ev problem med friktion i vändhjulen kan nog övervinnas även vid relativt höga hastigheter. Det fixar ingenjörerna med lite ny teknologi.

Där har vi de gällande ekonomiska teorierna i ett nötskal. Och den senaste forskningen har alltså kommit fram till att man nog måste justera vikterna lite för att det hela ska fungera.

Den första modellen (utan banker) har renderat åtskilliga Nobelpris i ekonomi. Eller rättare sagt ett pris till Nobels minne, eftersom Nobelkommiten faktiskt insett att ekonomi inte är en vetenskap. Man undrar vem som ska få Nobels ekonomipris för att ha inkluderat bankerna i evighetsmaskinen....

De ekonomiska modellerna utgår från en världsbild av följande snitt: (lägg märke till fyrkantigheten)




Fast som naturvetare (och vanlig människa) kan jag konstatera att jorden ser ut att vara ändlig:


En konsekvens är att alla ekonomiska system måste existera inom detta ändliga system som utgörs av jordklotets utbredning i universum. Därför bör man betänka följande bild där alla ekonomiska system måste befinna sig inom naturens gränser för att ha en chans att fungera.

Eftersom termodynamikens lagar sätter stopp för evighetsmaskiner så sätter dessa lagar även stopp för alla ekonomiska modeller som bygger på cirkulerande flöden utan energitillskott utifrån. Ekonomerna har helt enkelt satt felaktiga systemgränser. I själva verket krävs ett ständigt inflöde av energi för att ett ekonomiskt system ska kunna fungera (oavsett konstruktion).

Det får räcka tills vidare.

tisdag 20 november 2012

Global EROI

Den globala energitillförseln är så här enligt www.ekonomifakta.se




Charles  A S Hall  är pappa till begreppet EROI och säger att samhällets energiförsörjning måste ha EROI runt 14 för att upprätthålla nuvarande samhällsstrukturer inklusive kulturella yttringar i form av konst (teater, konserter och andra kulturella aktiviteter). Ett lägre EROI skulle alltså i första hand minska utrymmet för de verksamheter som är längst bort från de basala behoven mat, vatten och väderskydd.



Ett lägre EROI medför alltså att energitillgången inte räcker för att utöva komplexa konsertföreställningar etc. Nästa steg är att ex.vis den avancerade sjukvården i form av ex.vis canceroperationer och vård av alltför tidigt födda barn drabbas.
Samhället har helt enkelt inte råd att bedriva dessa verksamheter om EROI blir alltför låg. Det finns förstås ingen absolut gräns för EROI och de olika verksamheterna och visst kan kloka prioriteringar göras.  Men tendensen finns där.

Hur är då det globala EROI-läget? I en ännu ej publicerad studie av Charles Hall finns en sammanställning av medelvärden för EROI för olika energikällor enligt publicerade studier. Följande värden anges:

Vattenkraft: 84
Olja: 17
Kärnkraft: 14
Kol: 28
Naturgas: 17
Förnybart: 10*

*) man anger inget värde för denna kategori som helhet, men jag har ansatt EROI=10. Ett stort fel här spelar dock ingen roll för slutresultatet eftersom kategorin förnybart är försvinnande liten jämfört med övriga.

Jag har sedan räknat ut det viktade medelvärdet för EROI som blir 24,4. Medelvärdet är på betryggande avstånd från det Charles Hall anger som nödvändigt för att vidmakthålla dagens samhällsstrukturer, dvs 14. (Hall påpekar dock att siffan 14 är ungefärlig). Att EROI globalt ligger betydligt högre än 14 innebär att den globala ekonomiska tillväxten har möjlighet att fortsätta ett tag till eftersom energin fortfarande är tillräckligt "bra".

Och så har jag räknat ut det bidrag som varje energislag ger till det viktade medelvärdet vilket resulterar i nedanstående bild.



Procentsiffrorna i bilden anger alltså respektive energislags bidrag till det viktade medelvärdet. Ett högre EROI än det viktade medelvärdet medför att procentsiffran för det energislaget blir större jämfört med översta bilden. Den största skillnaden återfinns i siffrorna för vattenkraften som stiger från 6,4 % till 22,1 %.

Ovanstående avser alltså den globala energimixen. Vi vet iofs att oljans EROI har en fallande trend, men än så länge finns det marginal ner till Halls EROI på 14 för fortsatt välstånd.

Det finns dock ett antal begravda hundar här. Jag har ännu inte kvantifierat dessa, men det ser faktiskt ut som fortsatt analys kan förklara en lång rad ekonomiska förhållanden i världen. Ex.vis ser man direkt att det är bra med vattenkraft vilket Sverige har gott om. Det förklarar varför Sverige inte (ännu) är i samma läge som PIIGS-länderna.

En djupare analys kan nog också förklara varför ex.vis PIIGS-länderna ligger risigt till (med viss hjälp av dumhet från flera håll). Vidare förväntar sig många att USA ska totalkrascha inom kort, men min fördjupade analys kommer sannolikt att visa att läget är mindre dåligt än förväntat.

När det gäller Kina så kan jag förklara varför det landet fortsätta att växa ett tag till tror jag. Etc etc.

Det gäller förstås att titta på regionala skillnader för EROI men även titta på export/import och inhemsk energiutvinning. Samt det för analysen viktiga tillägget marginalkostnad. Bilden nedan visar kostnaden för olika produktionsplatser (några år gammal, kostnaderna är högre nu, speciellt för den svåråtkomliga oljan).




Priset för oljan sätts av marginalkostnaden för det sist efterfrågade fatet. I princip får alla länder som importerar olja betala vad det dyraste fatet kostar att producera (plus viss vinst).

Det dyraste fatet är i grunden det fat som har sämst EROI. Det betyder ex.vis att priset för oss i Sverige är det pris som krävs för att kunna hämta upp djuphavsolja även om den olja vi importerar har betydligt bättre EROI än djuphavsoljan.

EROI för djuphavsolja ligger sannolikt under 10 och med stor säkerhet under Halls rekommenderade 14 för att hålla igång dagens samhälle.  Det medför att ett kraftigt oljeberoende land måste skära ner på välfärden alternativt låna pengar. Det senare innebär dock bara att skjuta upp svårigheterna.

Teoretiskt finns förstås möjligheterna att övergå till energikällor med bättre EROI och att effektivisera energianvändningen, men sånt tar mycket lång tid innan det får avgörande betydelse.

Hittills har jag inte nämnt Peak Oil i detta inlägg. Det finns ju en diskussion om hur PO hänger ihop med ekonomin där man pratar om Demand Destruction och Supply Constraint, men man hamnar lätt i en diskussion om "hönan eller ägget", dvs vad som orsakar vad. Min infallvinkel här tycker jag löser den svårigheten. Och tillgången är ju alltid lika med efterfrågan (bortsett från de små och kortsiktiga  buffertvolymer som finns).

Min tes är att både tillgång och efterfrågan beror på det viktade EROI i energimixen. I kombination med marginalprissättningen så avsätter sig EROI i priset som sedan arbetar sig fram till samhällets välfärdssituation. Men det finns säkerligen synpunkter på detta? I vart fall har jag inte sett denna infallsvinkel tidigare.

EROI är ett slags kvalitetsmått, men även kvantiteten för olika behov har betydelse. En viktig sak är förstås transportsektorns behov av bränsle. Det måste finnas tillräckligt med bränsle för att flytta runt saker annars stannar hela samhället. Det innebär att man tvingas betala priset för olja med lågt EROI (djuphavsolja) för att hålla igång samhället. Det gör inget så länge det viktade EROI ändå hamnar högre än 14. I Sverige har vi faktist råd att offra en bit av EROI för att hållla transporterna igång eftersom vattenkraften har högt EROI. Det är värre om man inte har vattenkraft eller annan energikälla med EROI högre än 14. I detta avseende ser det riktigt illa ut för ex.vis Spanien.

onsdag 7 november 2012

När jag träffade Charles Hall

Jag var först av alla på plats på Medelhavsmuséet i kväll. Satt och drack en kopp kaffe i väntan på seminariet. Bläddrade lite i info-materialet som delades ut. I lokalen rörde sig prof Charles Hall som jag kände igen från bilder och Youtube.

Plötsligt kommer prof Hall fram till lilla mig och presenterar sig samt sätter sig ner och börjar prata. Frågar jag sysslar med och en massa annat. Jag var helt oförberedd på detta och min muntliga engelska är inte världens bästa, men det gick hyfsat tror jag. Han tyckte jag var trevlig, åtminstone sa han det.

Jag berättade att jag driver en liten undanskymd blogg och att jag delvis arbetar som lärare på högskolan (HVAC) och har idéer om kursutveckling inom Peak Oil och sånt. Professorn tyckte möjligen att jag i någon mån var intressant att tala med. Jag vill åtmistone tro det.

I vart fall var det en stor händelse som givetvis ger inspiration att fortsätta på den inslagna linjen. Själva seminariet var spännade på flera sätt:

1  Det var en bekräftelse på att det jag skriver här på bloggen till stora delar överensstämmer med väldsledande forskares uppfattning. Jag tycks på nåt sätt ha fattat vad det handlar om.

2 Charles Hall gav nya fräscha infallsvinklar på vissa saker jag funderat på men inte själv har kapacitet att utreda. Det handlar om en utvecklad syn på EROI-begreppet.

3 Det är alltid en stor upplevelse att IRL få se och höra det men normalt bara läser om på nätet.

Charles Hall är en karismatisk person som man njuter av oavsett vad man tycker om innehållet. Man ska inte heller glömma bort Kjell Aleklett som också medverkade. Han gjorde en lysande presentation. Snabb och rapp i käften.

Kort sagt en stor upplevelse. Två världsledande forskare på samma kväll i samma rum som lilla jag.

En mer substantiell analys finns hos Cruel Crude

Men i morgon är jag tillbaks i den sk verkligheten. Funderar på hur jag ska berätta om den här upplevelsen på fikarasten. Kanske blir jag betraktad som mer Galen än jag är ;-)   

     

tisdag 6 november 2012

Soffgruppen, tillväxten och ryggmärgen

Nu har jag hjälpt en vän att köpa en soffgrupp. (Bilden har ingen koppling till min vän)



Vännen saknar kunskap om det här med resursanvändning, overshot, Peak Oil, Climate Change, tillväxtens gränser etc etc etc. Om jag nån gång försöker ta upp ett resonemang om nämnda frågeställningar så möts jag av totalt oförstånd. Blir betraktad som mer eller mindre suspekt.

Men det gör inget. Kunskap är onödig om man på ren känsla ändå alltid gör rätt. Alltså när det helt enkelt sitter i ryggmärgen utan att ingen kan förklara varför.

Vad har nu detta med soffgruppen att göra. Jo, det var inte fråga om att köpa en ny soffgrupp för 20000 kr eller mer. Det blev en några få år gammal, men synnerligen  välhållen skinngrupp för några få tusenlappar vilket var runt 20 % av nypriset.

Modellen är nästan identisk med den hittillsvarande skinngruppen som började blir sliten, nedsutten och trasig efter över två decenniers daglig användning. Det var helt enkelt dags att byta beroende på att den tekniska livslängden var slut. Men det blev en likadan, inte en mer avancerad, "snyggare" eller på annat sätt "bättre" soffgrupp. Varför ändra på ett vinnande lag?

Vännens inställning är att den "nya" ska hålla 20 år och gärna längre. Alltså till den blir utsliten.

Nu kanske man kan tro att jag drar fram ett unikt tillfälle från personens i övrigt konsumtionsinriktade liv, men så är inte fallet. Nyligen köptes även en bättre begagnad (bensin)bil enligt samma mönster. Runt 20 % av nybilspriset blev det. Den gamla (som även den var bättre beg vid inköpet) hade efter ett dussintal år blivit en betydande riskfaktor avseende framtida funktion/reparationskostnader.

Vännen är också en av få i dagens samhälle som fortfarande har en tjock-TV. Eller faktiskt två stycken. Men dom fungerar ju och har hyfsad bildkvalité och utmärkt ljud. Så varför köpa nya?

Nu kanske nån tror att "bristen" på konsumtion beror på privatekonomisk fattigdom, men så är inte fallet. De få begagnade saker som faktiskt köps sker med kontanta medel. Det finns ett liten sparad slant och framförallt så finns det inga lån.

Jag skulle kunna räkna upp en lång rad beteenden i samma anda hos vännen, men nöjer mig med att konstatera att om alla hade samma inställning så skulle den ekonomiska tillväxten krascha på några få månader. Konsumtionssamhället skulle upphöra på nolltid. Det skulle plötsligt inte behövas en massa energi och andra naturresurser för att producera nya prylar i mängder. Peak Oil skulle inte vara det stora problem vi nu står inför.

För att inte tala om klimatförändringarna. Jag försöker ex.vis beskriva den snabba avsmältningen i Arktis, men det går inte. Men vännens Carbon Footprint torde understiga de allra flesta västerländska medborgares. Och bara därför att det sitter i ryggmärgen. En av få genuint miljövänliga människor jag känner.

Och det stannar inte där. Nåt jag ofta får höra är att "ingenting får ta slut". Det handlar då om mat och andra hushållsvaror. Det finns alltid ett ganska stort lager av olika varor i hemmet som innebär att man skulle klara livsmedelsförsörjningen flera veckor vid en kris. Och det utan nån som helst vetskap om surivalism eller liknande. Det bara finns där ändå. I ryggmärgen.

Det fattas dock några saker, ex.vis möjlighet att laga mat vid ett elavbrott, men det ska jag försöka åtgärda. Men även solen har ju fläckar.

Frågan är när denna typ av beteende sätter sig i ryggmärgen hos majoriteten. Det är självklart att det sker, men frågan är hur vägen dit kommer att se ut. För vissa blir det nog en en hopplöst svår anpassning under de närmaste åren, medan andra kanske får det lättare.

Det handlar i första hand om hur ryggmärgen ska kunna förändra sig. Alltså hur man ska kunna låta bli att vara konsumist och samtidigt känna att man lever ett bra liv.

Vilken sorts ryggmärg har du?